människa som människa

Jag sitter här tom på idéer men känner att jag vill skriva. Jag vill trycka ner bokstäverna på tangentbordet och bilda en text, svart på vitt. Men jag har inget ämne. Att skriva är oftast lättast när starka känslor svallar upp, ännu lättare brukar det bli om det är negativa känslor så som avsky, hat och irritation. Det får mig att undra. Är man i allmänhet dålig på att uttrycka sig när man är lycklig? När jag tänker efter är ju det mesta man hör klagosånger på allt från väder och vind till skatter och icke fungerande samhällssystem. Små kommentarer om hur skönt det är ute idag smiter in lite då och då, speciellt nu i den tidiga våren, men de åtföljs ofta av suckar och stön om att man istället för att vara ute måste sitta inne och jobba. Den mesta musiken som är riktigt bra är också många gånger negativ. Å andra sidan kan musik i mina öron aldrig vara negativ, med några få undantag. Men hör på det här! I mina öron är musik alltid positiv. Detta inlägg fick med de sju orden en mycket positivare inställning. Det kanske är det största problemet egentligen? Att vi uttrycker oss positivt men gör det på ett negativt sätt. Jag vet att jag gör det och jag vet att jag ibland suckar bara för att ha någonting att göra eller "säga". Tänk om man kunde bjuda på ett skratt eller leende varje gång istället. Plötsligt har en text bildats, trots att jag inte hade något ämne. 256 ord, 1123 tecken har dittills bildats bara så där, svart på vitt. Jag är nöjd.