Fur Elise
Jag har fått något för Beethoven, jag vet inte vad det är men det är bra.
Sitter och lyssnar på hans mycket lugnande toner, funderar och reflekterar över dagen som gått. Kommentarer och tankar jag hört, delat och fått tilldelade mig.
Framförallt tänker jag på denna eländiga snö som i princip alla utom barnen i pulkabacken klagar på. Det är för mycket, det är jobbigt, det är si och så hit och dit. Det är februari och vi har flera decimeter snö, är inte det rätt underbart egentligen? När var det så sist? Jag vill starkt dra mig till minnes att många andra år, har vi istället suttit och klagat på regnet, på det gråa och det blöta. Ville vi inte ha en vit jul och en vit vinter? Det trodde i alla fall jag. Jag ville ha det.
Jag köper helt klart att snön är jobbig när det kommer till trafiken, absolut, inga motargument där. Men när folk klagar bara för att klaga. Jag tycker det är rätt underbart med snön som lyser upp det annars så trista vintermörkret.
Visst vill jag också ha vår, jag är inget stort fan av kylan men det är som sagt februari. Och jag känner att, när det ändå är vinter så kan det lika gärna vara det fullt ut med snö och allt, som när man var liten! Eller är det en idyll?
Hellre snö än regn och slask (som kommer tids nog ändå)! Och som vikarierande på en skola med barn 6 till 10 år måste jag slå ett ännu hårdare slag för snön. För hur kul är det inte att ta ut stjärtlapparna och pulkorna i backarna?! Synd dock att vintern inte längre är stadig. Så att man kan ge sig på att köpa lite ordentlig vinterutrustning man kan ge sig tusan på och lära sig att använda, som längdskidor kanske?
Men det finns ännu en sak jag inte kan förstå när det kommer till snön…
I Sverige kommer det alltid snö, varje år, ibland lite och ibland lite mer, men det kommer alltid någon snö i någon månad. Det har varit så i jag vet inte hur många år, i alla fall i hela mitt liv som börjar närma sig 20. Men likförbannat är det ändå alltid problem med kollektiv och tågtrafik - alltid på grund av att himlen öppnat sig och släppt ner detta vita blöta ludd.
Jag förstår när det är ordentligt snökaos, allt kan inte alltid vara tipptopp. Men när det kommer lagom med snö, och det blir kaos i all trafik överallt, då blir jag trött. Hur svårt kan det vara att vara förberedd? Det är som sagt inte någonting nytt med snö! Än så länge har vi fortfarande snö i detta land, om så bara några få gånger.
Jordens grader kommer enligt forskarna att stiga upp väsentligt, men det har de inte gjort än. Än finns kylan och än finns snön.
Med detta sagt är återgången till kära Ludwig ett måste. Fur Elise...
Sitter och lyssnar på hans mycket lugnande toner, funderar och reflekterar över dagen som gått. Kommentarer och tankar jag hört, delat och fått tilldelade mig.
Framförallt tänker jag på denna eländiga snö som i princip alla utom barnen i pulkabacken klagar på. Det är för mycket, det är jobbigt, det är si och så hit och dit. Det är februari och vi har flera decimeter snö, är inte det rätt underbart egentligen? När var det så sist? Jag vill starkt dra mig till minnes att många andra år, har vi istället suttit och klagat på regnet, på det gråa och det blöta. Ville vi inte ha en vit jul och en vit vinter? Det trodde i alla fall jag. Jag ville ha det.
Jag köper helt klart att snön är jobbig när det kommer till trafiken, absolut, inga motargument där. Men när folk klagar bara för att klaga. Jag tycker det är rätt underbart med snön som lyser upp det annars så trista vintermörkret.
Visst vill jag också ha vår, jag är inget stort fan av kylan men det är som sagt februari. Och jag känner att, när det ändå är vinter så kan det lika gärna vara det fullt ut med snö och allt, som när man var liten! Eller är det en idyll?
Hellre snö än regn och slask (som kommer tids nog ändå)! Och som vikarierande på en skola med barn 6 till 10 år måste jag slå ett ännu hårdare slag för snön. För hur kul är det inte att ta ut stjärtlapparna och pulkorna i backarna?! Synd dock att vintern inte längre är stadig. Så att man kan ge sig på att köpa lite ordentlig vinterutrustning man kan ge sig tusan på och lära sig att använda, som längdskidor kanske?
Men det finns ännu en sak jag inte kan förstå när det kommer till snön…
I Sverige kommer det alltid snö, varje år, ibland lite och ibland lite mer, men det kommer alltid någon snö i någon månad. Det har varit så i jag vet inte hur många år, i alla fall i hela mitt liv som börjar närma sig 20. Men likförbannat är det ändå alltid problem med kollektiv och tågtrafik - alltid på grund av att himlen öppnat sig och släppt ner detta vita blöta ludd.
Jag förstår när det är ordentligt snökaos, allt kan inte alltid vara tipptopp. Men när det kommer lagom med snö, och det blir kaos i all trafik överallt, då blir jag trött. Hur svårt kan det vara att vara förberedd? Det är som sagt inte någonting nytt med snö! Än så länge har vi fortfarande snö i detta land, om så bara några få gånger.
Jordens grader kommer enligt forskarna att stiga upp väsentligt, men det har de inte gjort än. Än finns kylan och än finns snön.
Med detta sagt är återgången till kära Ludwig ett måste. Fur Elise...
Kommentarer
Trackback
