människa som människa

Mina vänner skakar på huvudet när jag säger att jag vill flytta till Malmö. Detta tillsammans med att jag av någon anledning börjat lyssna på Beethoven får dem nog att undra om jag slagit huvudet riktigt hårt på sistone. Men så är inte fallet, eller det kanske är så men det är jag i så fall glatt omedveten om.

Jag är i alla fall sugen på något nytt. Utlandet lär få vänta ett tag med tanke på ekonomin, Göteborg är jag trött på, Stockholm lockar inte jättemycket och något ännu mindre än Malmö känns inte bra. Dessutom har jag alltid känt mig väldigt hemma i skåne, jag faktiskt älskar det. Och dialekterna, ja tack. Där har ni mina argument. Sen så hade ju ett ordentligt jobb och egen lägenhet i Göteborg inte vart fel heller, men mera nytt som sagt.

Tror mina vänners motargument mest berodde på att de tror att jag väljer bort dem, men så är ju inte riktigt fallet. Inte alls faktiskt. Nytt men ändå behålla är inget omöjligt i mina ögon - ingenting är omöjligt, att ni aldrg lär er! Vad gäller Beethoven är det mest Fur Elise som spelas, så att säga att jag lyssnar på honom är ju kanske att ta i då? Även om jag lyssnar på mer än detta oändligt klassiska stycke ibland. Att jag skulle ha slgit i huvudet skulle väl inte förvåna någon, men jag tror faktiskt inte jag gjort det. Att vilja ha förändring behöver oftast inte tyda på hjärnskada.

Katri Melander