människa som människa

Främlingsfientliga krafter i detta land har lärt sig. Lärt sig retoriken. Lärt sig att säga, att jo vi tycker visst om alla. Nej vi vi vill inte skicka ”hem” alla med utländsk härkomst. De har lärt sig att säga att vi först måste börja med de människor som redan finns i vårt land. Svenska som icke svenska. Det är de människor vi måste hjälpa först, innan vi hjälper världen.

De som är här illegalt räknas dock inte. De är inte vårt ansvar, landet de kommer från är skit och därför ska vi inte bry oss.

 

Lösningen på de kåkstäder som runt om våra städer växer fram är att ta bort dem. I Stockholm har man bestämt att det är under en människas värde att leva så, dessutom får man inte bosätta sig vart som helst på kommunens mark. Människorna som bor där måste alltså bort, om det så innebär med poliseskort.

 

Ja okej, jag håller med. Det borde vara under alla människors värdighet att leva så, herregud alla borde väl få bo så att de kan hålla sig friska, varma och lyckliga. Men att lösningen skulle vara att bestämma att nej, här får ni inte vara. Sen då? Ja vi löste ett problem, vi tvingade människor att lämna sina bosättningar, kåkstaden på just den platsen försvann. Men sen?

Vi skyller på Rumänien. De tar inte hand om sin befolkning. Vi lägger all skuld på dem. De är med i EU, de har lovat att ta sitt ansvar.

 

Ja fine, men människorna är HÄR nu, i Sverige. Vart ligger vårt ansvar? Det handlar om människor. Människor med känslor, tankar och behov. Precis som jag. Precis som DU.

 

Ibland skäms jag över att kalla detta land för vårt.

 

Vi bor på EN planet, Sverige ligger på den planeten. EN rund massa som VI alla människor DELAR på. Vi måste hjälpa varandra. Att peka finger hjälper inte, det hjälpte inte på dagis och det hjälper inte nu.